Sättet

Det är sättet han gör det på som får mig att undra vad som pågår. Först hör jag ett vrål. Jag reser mig upp. Genom fönstret ser jag en man som precis har klivit ur sin vita van. Bilen har några reklamdekaler på sidan, men jag ser inte vad det står. Med intensiv kraft drar han igen förardörren och med långa kliv går han fram till en flicka som står en bit bort på trottoaren. Han ryter och hon drar ihop axlarna och böjer huvudet. Jag hör inte orden. Efter någon minut vänder flickan på klacken och halvspringer över gatan. Han står kvar och betraktar henne. Sen går han tillbaka till bilen. Under tiden han brister ut i ytterligare några avgrundstjut öppnar han förardörren och rotar. Samtidigt hör jag hur han med hög röst gruffar för sig själv. Så tar han sats och smäller igen dörren, går runt till passagerardörren, öppnar och bökar. Smäller igen och öppnar en av bakre dörrarna. Samma procedur. Så ser jag att han fokuserar blicken. På gatan lite längre fram ligger det en knallgul mobiltelefon. Han går dit och tar upp den. Med klampande steg går han fram till husporten, drar upp den, går in, tar sats ännu en gång och med en hög smäll går den igen så glaset i fönstren skallrar. Sen är han borta.