Annorlunda

Det var något annat. Annorlunda. Jag hann knappt sätta mig innan jag började. Jag började tala. Först trevande, letade efter orden. Sen berättade jag och berättade. Till slut tystnade jag. Fick för mig att nu hade hon tröttnat fullständigt. Mitt i en djup suck skulle hon flämta, ta sig för pannan och säga att hon inte orkade höra ett ord till. Istället lutade hon sig närmre mig, la en hand på min arm.

"Min käraste vän. Vad hände sen?"