Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Skriv en text
baserad på meningen.
Meningen är ur Femte Rollen av Robertson Davies sidan 126:
"Jag var så upptagen av helgon att jag inte kunde låta bli att föra
ämnet på tal, vilket bekymrade Boy."
Det hela blev till slut en alltför tung börda för mig att bära och
axla hela ansvaret för. Det var ett livslångt projekt som jag ångrade att jag
tagit på mig och ville bli av med före min död. Jag hade fått behov av att göra
andra saker innan jag trillade av pinn.
Folk började titta snett på mig. Jag riktigt hörde hur de viskade till
varandra, att "i och för sig hade hon tagit på sig ett väldigt viktigt
uppdrag, men nu har hon gått för långt". Tystnadskulturen gjorde att ingen sa något högt eller direkt till mig,
men det behövde de inte. Jag förstod ändå. Antagligen hade det varit bättre för mig
om allt uppdagats tidigare, att vi hade haft förmåga att lita på varandra, att
vi sa vad vi tyckte och tänkte. Men alla var vi lika otrygga och utan att förstå
hur det gick till försvann vi in i tystnadsbubblan.
Det var när jag äntligen presenterades för Boy som jag började förstå
att det kanske fanns en väg ut. Det var i ett helt annat ärende, men jag var så
upptagen av helgon att jag inte kunde låta bli att föra ämnet på tal. Jag såg
att det bekymrade Boy.
"Ärligt talat", sa han. "Nu måste du ta itu med de där
trollen."
"Trollen? Kallar du helgon för troll?"
"Du ser. Nu blir du kränkt igen. Ska du komma ut ur det hela med
hälsan i behåll är det nödvändigt att du tar ner allt på jorden. Ser det
rationellt och med förstånd."
"Men hur?"
"Jag kan hjälpa dig. Men du måste ha viljan att förändra."
En liten strimma av klarsynthet började knoppas inom mig. Kanske hade
Boy rätt. Jag skulle inte förlora något på att göra ett försök. Eller?
Försöka duger!
SvaraRaderaVilken spännande text! Ibland kan ett möte ge den puff som man så väl behöver.
SvaraRaderaTack Pia och Znogge!
SvaraRaderaPrecis Znogge man ska aldrig underskatta en puff framåt.