Bördan

Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Skriv en text baserad på meningen.

Meningen är ur Femte Rollen av Robertson Davies sidan 126:

"Jag var så upptagen av helgon att jag inte kunde låta bli att föra ämnet på tal, vilket bekymrade Boy."

Det hela blev till slut en alltför tung börda för mig att bära och axla hela ansvaret för. Det var ett livslångt projekt som jag ångrade att jag tagit på mig och ville bli av med före min död. Jag hade fått behov av att göra andra saker innan jag trillade av pinn.

Folk började titta snett på mig. Jag riktigt hörde hur de viskade till varandra, att "i och för sig hade hon tagit på sig ett väldigt viktigt uppdrag, men nu har hon gått för långt". Tystnadskulturen gjorde att ingen sa något högt eller direkt till mig, men det behövde de inte. Jag förstod ändå. Antagligen hade det varit bättre för mig om allt uppdagats tidigare, att vi hade haft förmåga att lita på varandra, att vi sa vad vi tyckte och tänkte. Men alla var vi lika otrygga och utan att förstå hur det gick till försvann vi in i tystnadsbubblan.

Det var när jag äntligen presenterades för Boy som jag började förstå att det kanske fanns en väg ut. Det var i ett helt annat ärende, men jag var så upptagen av helgon att jag inte kunde låta bli att föra ämnet på tal. Jag såg att det bekymrade Boy.

"Ärligt talat", sa han. "Nu måste du ta itu med de där trollen."

"Trollen? Kallar du helgon för troll?"

"Du ser. Nu blir du kränkt igen. Ska du komma ut ur det hela med hälsan i behåll är det nödvändigt att du tar ner allt på jorden. Ser det rationellt och med förstånd."

"Men hur?"

"Jag kan hjälpa dig. Men du måste ha viljan att förändra."

En liten strimma av klarsynthet började knoppas inom mig. Kanske hade Boy rätt. Jag skulle inte förlora något på att göra ett försök. Eller?