"En sån här vill jag ha!"
sa Elin och vände sig så snabbt om mot honom att hennes långa bleka hår
virvlande strök vid kinderna.
I handen höll hon en hög tygkassar
med påsydda vita pärlor och paljetter som gnistrade i skimret från
solstrålarna. När hon rörde på handen såg han att pärlorna under bråkdelen
av en sekund lyste i regnbågens alla färger.
"Du måste välja en", sa
han. "En", sa han och höll upp pekfingret i luften.
"Den här?" sa hon och grep
tag i en i himmelsfärgat blått.
"Den är
vacker." Hans blick fann hennes. "Precis samma nyans som dina
ögon", fortsatte han och kände sig som en löjlig strandraggare.
Elin betraktade honom ingående.
"Ska vi åka hem?" sa
hon.
Tänker ett barn och en gammal man. Eller en stilla flirt.
SvaraRaderaJag började också tänka på strandraggare av någon anledning. Hoppas hon blir nöjd med sin kasse.
SvaraRaderasnabbt fångat
SvaraRaderaUnderbar - man lämnas med ett stort leende i ansiktet :)
SvaraRaderaTack KB, GP, Hannele och Birgitta! Ett litet utdrag ur en längre text.
SvaraRaderaFinns det mer alltså? Kommer det upp här? Jag blir ju väldigt nyfiken på att läsa vidare!!
SvaraRaderaVad roligt Jag Irrbloss! Egentligen är det ur ett kapitel i det manus jag jobbar på nu. Men kanske jag fortsätter på den ...
RaderaLite klassiskt att kommentera en kvinnas/flickas ögon! Men visst är det vackert när det skimrar...
SvaraRaderaTrevlig fredag!
Tack Znogge!
RaderaEn liten flicka och en man ser jag framför mig. Bra skrivet på så få rader!
SvaraRaderaTACK Pia!
Radera