Droppar

Det gick inte en dag utan att han besökte graven. Idag var det två månader och fyra dagar sen det hände. Han och Elin hade varit gifta fyrtio år. Fortfarande förälskade. Förstås gick det inte att jämföra med första tiden. Första året när de inte kunde låta bli att ta på varandra hela tiden. Då när det var omöjligt att koncentrera sig på något när de andre var i samma rum. En annan sorts passion, en lugnare. Varje dag tog han med sig en blomma. Det behövde förresten inte nödvändigtvis vara blommor. Det viktigaste var att det kom från deras gemensamma trädgård. Idag hade han några vilda prästkragar med sig. Han hade fått syn på dem igår eftermiddag. Förvånansvärt snabbt hade de växt upp mitt bland ogräsen på baksidan av huset.

Det droppade från himlen när han gränslade cykeln och gav sig iväg. Han såg den på långt håll. Utan att ta blicken från graven klev han av cykeln och gick långsamt sista biten. Det knastrade högt i gruset av hans steg och av cykelns däck. Någon har lagt en krans på graven. En liten krans gjord av små blå blommor. Han tyckte den var vacker. Blått var Elins favoritfärg.