Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 8 januari 2018

Nu

Jag är på väg till skräprummet. Med ett par kassar i varje hand går jag nerför trapporna. Två sopkassar är fyllda med flaskor, vilket gör att promenaden ner ackompanjeras av ett högt klirrande. Jag hoppas att ingen av grannarna sover. Jag vänder ryggen mot porten och skjuter upp den med kroppen. Tar ett kliv ut och håller omedelbart på att tappa balansen. Gårdens asfalt är pudrad med nyfallen snö. Jag håller mig på fötterna och börjar långsamt men ändå med kraft ta ut stegen på väg mot soprummet. Det är då jag får syn på dem. En man och en kvinna som sakta närmar sig varandra. Mannen haltar svårt, släpar vänstra benet efter sig. Kvinnan går med jättekorta, trippande, osäkra steg. Med ens blir jag full i skratt. Scenen ser regisserad ut. Som om de står på en scen och nyss har blivit tillsagda att möta varandra på ett lustigt och underhållande sätt. Jag stannar och tittar. Ska de le åt varandra? Säga något ord till varandra, som t.ex.

"Vi borde slå följe. Vi har något gemensamt, du och jag."

Jag tittar. Nu är de jämsides. Men inget händer. Utan att ens slänga en blick på varandra fortsätter de sina osäkra vandringar. 


6 kommentarer:

  1. Bra Ethel! Vad fint du utvecklat ditt skrivande! Gillar det verkligen :)
    Roligt att få följa!

    SvaraRadera
  2. Vilken ögonblicksbild! Man blir så fysiskt närvarande i dina texter.

    SvaraRadera
  3. Älskar bilden du målar upp!

    SvaraRadera