Underligt

I informationen om passet stod det "Ett fysiskt utmanande och krävande pass. Passet vänder sig till dig som har yogavana. Kan variera från 75 till 90 minuter".  Jag började ångra att jag lovat Katrin att komma. Såg framför mig hur jag stel och fyrkantig förgäves försökte böja mina lemmar åt håll som kroppen inte ville. Samtidigt försökte bibehålla balansen och andas djupt, långsamt dra in andan och sen, lika sävligt, andas ut. Jag tror inte att min kropp är lämplig för att sådana ställningar som krävs. Ibland funkar det att tvinga kroppen, men att stanna kvar i samma position under en stund ... känns bara underligt och outhärdligt.  Benen skakar och armarna värker. Alla är vi olika och jag är inte funtad för avancerad yoga.

Jag var orolig när jag klev in och ställde mig på mattan. Överallt i lokalen låg individer på rygg, inlindade i filtar. Jag gjorde likadant. Instruktören kom in, pratade lågmält i sin mikrofon. Vi satte oss upp med benen i skräddarställning. Kvinnan fortsatte att med len stämma leda oss in i yogans värld. Pedagogiskt beskrev hon steg för steg och jag fann att det inte var så himla svårt. Jag kunde ju!

"Inget roligt pass", sa Katrin efteråt. "Ingen utmaning alls."