I informationen om
passet stod det "Ett fysiskt utmanande och krävande pass. Passet vänder
sig till dig som har yogavana. Kan variera från 75 till 90 minuter". Jag började ångra att jag lovat Katrin att
komma. Såg framför mig hur jag stel och fyrkantig förgäves försökte böja mina
lemmar åt håll som kroppen inte ville. Samtidigt försökte bibehålla balansen
och andas djupt, långsamt dra in andan och sen, lika sävligt, andas ut. Jag tror
inte att min kropp är lämplig för att sådana ställningar som krävs. Ibland
funkar det att tvinga kroppen, men att stanna kvar i samma position under en
stund ... känns bara underligt och outhärdligt. Benen skakar och armarna värker. Alla är vi
olika och jag är inte funtad för avancerad yoga.
Jag var orolig när
jag klev in och ställde mig på mattan. Överallt i lokalen låg individer på
rygg, inlindade i filtar. Jag gjorde likadant. Instruktören kom in, pratade
lågmält i sin mikrofon. Vi satte oss upp med benen i skräddarställning. Kvinnan
fortsatte att med len stämma leda oss in i yogans värld. Pedagogiskt beskrev
hon steg för steg och jag fann att det inte var så himla svårt. Jag kunde ju!
"Inget roligt
pass", sa Katrin efteråt. "Ingen utmaning alls."
Känner igen oron, är inte heller funtad för avancerad yoga. Låt dig inte nedslås av Katrins kommentar, du kunde!
SvaraRaderaÄr med dig fullt och fast där.
SvaraRaderaSkulle aldrig komma ner i skräddarställning ens.
bra text
Alla är vi barn i början!
SvaraRaderaHa en bra dag :D
Yoga gör underverk, dessutom är tanken att var och en ska göra efter sin förmåga. Bra skrivet.
SvaraRaderaSå verkligt - så skulle jag känna mig :)
SvaraRaderaNu måste jag kolla om jag kan sitta i skräddarställning ;)
Bra beskrivning av en överraskande upplevelse!
SvaraRaderaTack alla att ni känner med mig :-)!
SvaraRadera