Jag tänker på sommaren 1968. I juni det året reste jag med flyg för första gången i livet. Tillsammans med en tjejkompis åkte jag till Bournemouth på språkresa. På vägen dit blev jag dunderförkyld. Väl där möttes jag av familjen jag skulle bo hos. Ett yngre par med två små barn. Jag fick ett eget litet kryp-in som inte var mycket större än en garderob. Morgonen därpå, när jag gick ner i köket för att träffa mamman, öppnade jag munnen för att prata kom inget ljud ut. Rösten hade helt försvunnit.Vad tänker du på när du hör Året var 1968?
Jag älskade min engelska familj och bland annat jag lärde mig att göra sallad med ostkuber. Men Jellypudding med karamellsmak gick inte att svälja. Fish & Chips i dagstidning gillade jag. Jag trivdes också väldigt bra i skolan där vi studerade engelska språket.
Det var en oförglömlig resa som avslutades med några dagar i Swinging London. I en butik på Carnaby Street köpte jag en slips med psykedeliskt mönster till min dåvarande kille.
Och så tänker jag på soulmusik. Sweet soul music. Spelades överallt på klubbarna.
Jag tänker inte särskilt mycket på demonstrationer och vietnamkrig. Jag får erkänna att jag vid den tidpunkten var rätt okunnig och ointresserad av annat än mig själv :-).
maken gillar Jellypudding ❤️ jag äter allt
SvaraRaderaJag var i Bournemouth... ungefär 1976, har fortfarande lite kontakt med min jämnåriga landlady, hälsat på.
Låter som en trevlig sommar. När en är i den åldern tror jag inte omvärlden är viktig om den inte knackar på i närheten.
SvaraRaderaVilken tid det var! Var i London 1966 eller 67 - gu' så kul man hade :)
SvaraRaderaTack för kommentarer!
SvaraRaderaRiktigt kul vi hade under den tiden, Birgitta!
Du har nog rätt Fröken Christina, i tonåren är vi många som inte "ser" omvärlden.
Aha Hannele han gillar Jelly. Går fortfarande inte att svälja för mig. Jag hälsade på min familj, 1978 tror jag det var. Kändes inte alls lika mysigt då ... det var en annan tid.
Åh, jag var aldrig på språkresa och var väldigt avis på de som fick göra det. Fast Fish & Chips i tidningspapper har jag fått avnjuta senare i London. :-)
SvaraRaderaDu kanske kan göra spårkresan nu istället ;-).
RaderaVilket härligt minne med en språkresa och dagar i London. Jag ville gärna åka men kom tyvärr aldrig i väg. Brighton var mitt önskemål men nej...
SvaraRaderaKram och god onsdag!
Brighton är större. Ja glömmer aldrig. Det var så spännande eftersom det var första gången jag åkte någonstans ensam, utan mina föräldrar.
RaderaVad mysigt att läsa om dina upplevelser denna sommar. Extra kul att jämföra med min sex år senare. Du hade mer tur med värdfamilj. För mig var det också första flygresan. Jag hade inte vett att förstå det farliga med det dåliga vädret vi hamnade i. Istället tyckte jag det var häftigt med "groparna". Jag läste om att 1968 var året då lördagsskola försvann. Då har jag tydligen glömt en detalj. Jag har gått tre terminer på lördagarna, inte två som jag trodde.
SvaraRaderaJag köpte ingen slips i London till någon flickvän. Däremot skivor och kläder. Vi var där vid fyra tillfällen under månaden. Tog inte lång tid med tåget från Eastbourne. Mums för jellopudding. Tack för ditt inlägg.
Helgkram Bosse Lidén
Tack Bosse för din kommentar! Menar du att du gillar Jellypudding ;-)? Jag gillade nog också luftgroparna på den tiden. Jag köpte också en LP-skiva och ett par fräcka skor. Kram från Ethel
RaderaVad roligt att läsa. Gillar särskilt din uppriktighet på slutet ... ja, i den åldern var man nog mest intresserad av sig själv (och killar).
SvaraRaderaTack Eva! Kul att "se" dig här.
Radera