Vi letade efter havet. En strimma
blått i kanten av synfältet.
Vi vandrade genom villakvarter.
Stora komplex omgivna av murar. Längre fram enkla hyreshus, slitna och med
trasig puts. Både brokiga och blekta kläder hängde i nylonlinor i fönster och
på vinda balkonger.
Törstiga stannade vi vid en enkel bar.
Omgivna av människor från kvarteret drack vi öl. I smyg betraktade vi varandra.
Jag log mot en kvinna med eldrött hår och blå ögonskugga.
Vår vandring fortsatte. En abrupt avslutning.
Ett flera meter högt stängsel med rullad taggtråd högst upp. Vi sträckte på
oss. Längre ner bakom fabriken skymtade vi blått hav och en tom sandstrand.
Så tråkigt med staketet och den tomma sandstranden. Borde vara tillgänglig för alla...
SvaraRaderaGillar! Turism bortom turiststråken känns det som.
SvaraRaderaVilka kontraster! Den djupa klyftan mellan fattiga och rika sedd genom vad jag också antar, som GP, är turistens ögon. Men en turist som vågar se, inte den där andra sortens...
SvaraRaderaMycket bra skrivet.
Som en fotopromenad med detaljer och människor.
SvaraRaderaSom något ouppnåeligt, likt en dröm
SvaraRaderaJa det kändes inte alls bra, att hindra människor från att vistas på en fin sandstrand. Att ett stort område var inhägnat, granne med människor som levde enkelt och utan bekvämligheter.
SvaraRadera