Irma

Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Jag tog Tana Frenchs bok, En hemlig plats.

Meningen: Inte knallröd och inget nervöst kroppsspråk, men hennes röst var knappt mer än en viskning.

"Vad har du att säga till ditt försvar?"

Tana accentuerade allvaret i sin fråga med att först slå näven i bordet och därefter med en lätt puff placera sina glasögon längre upp på näsan. Jag hade precis stängt dörren efter mig och stod lutad mot den stängda dörren. Jag betraktade Irma. Hon stod framför Tanas enorma skrivbord med armarna vilande mot ryggslutet. Jag såg henne en aning från sidan. Hennes raka profil och persikofärgade kinder. Tana lutade sig tillbaka. Hennes byst formades till en hylla och stolen gnällde högt när hennes breda rygg tvingade stolsryggen bakåt. Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om hon i den stunden hade placerat fötterna på bordet. Men det hände inte. Förstås.

"Det var inte mitt fel."

Inte knallröd och inget nervöst kroppsspråk, men hennes röst var knappt mer än en viskning.

"Du ljuger!"

Kroppen fortfarande helt stilla.

"Säger du inte sanningen funderar jag ut ett lämpligt straff. Och du kommer att dra dina vänner med dig ner i gropen. Sanna mina ord."

"Men ...", sa jag.

Tanas huvud rörde sig sakta bort från Irma och stannade vid mitt ansikte. Hennes ögon förstorades av glasögonens tjocka linser och gav mig ett intryck av ett galet stirrande. Jag ryste.

"Vad rör det här dig?"

"Jag ... bara tänkte."

"Tänkte? Tänkte du? Glöm det."