Jag gick ut
i pentryt och hällde vatten i en kastrull. En kopp te skulle inte förbättra
läget, inte driva iväg mina grubblerier, men inte försämra situationen heller. Dessutom
var te värmande om man kände sig kall. Fast jag visste inte om jag frös för att
det var kyligt inne eller om det var en mental frossa. Det skulle nog hjälpa i
vilket fall. Mamma drack mycket te. Jag har ärvt vanan från henne. Under
somrarna tog hon alltid en paus på förmiddagen, då hon satte sig på trappan upp
till villan med en mugg Liptons. Hennes härligaste stund på dagen, sa hon
alltid. Då satt hon och läppjade på drycken medan hon beundrade sin långa
rabatt som löpte längs trädgårdens hela sträcka, på framsidan. Varannan Flitiga
Lisa, varannan Styvmorsviol i en lång rad. Jag tyckte mest om Styvmorsviolen.
Jag associerade till kattungars näpna små nosar. Varken jag eller mamma dricker
kaffe. Inte ofta. Det hände egentligen bara när mamma bjöd på kaffekalas. Traktens
hemmafruar dök då gärna upp och de förväntade sig kaffe. Med kakor och bullar
till.
Härligt!
SvaraRaderaLåter verkligen som en härlig stund där på trappan!
SvaraRaderaVälbehövligt och lugnande mot grubblerier. Fint!
SvaraRaderaHar också blivit tedrickare och påmindes precis nu att jag glömt tevattnet ;)
SvaraRaderaSå fint att känna grunden från mammas testund när man själv ska ta sig en kopp och känner sig sådär. Styvmorsvioler är så fina.
SvaraRaderaJa ibland är det lindrande att tänka på mamma.
SvaraRaderaSå fint skrivet i prosastil *tummen upp*
SvaraRaderaHa en bra dag/ kram <3
Låter underbart! Ha en bra helg!
SvaraRaderaTack Ljusletaren och Pia!
SvaraRaderaEn stunds avkoppling med en kopp gott te är en lisa för själen!
SvaraRaderaLycka till med skrämmandet. :)
SvaraRaderaKram från en tedrickare
Tack Bosse och znogge! Te är faktiskt värmande för både kropp och själ.
SvaraRadera