I baren del 3

I baren, lite senare:

"Vad är det du säljer?"

Inte för att jag var särskilt intresserad, men frågan låg liksom i luften och pockade på att bli formulerad. Kevin började berätta om sitt arbete. Efter en stund gick det upp för mig att jag inte hade lyssnat ett endaste dugg. Jag hade inte en aning om vad han hade sagt. Däremot hade jag klart för mig hur han var som person. Han var en man som var övertygad om att han var oemotståndlig för det motsatta könet. Fullständigt övertygad om sin hejdlösa charm. Hans skarpa blickar på mig. Ändå på något sätt hastiga, bortflyende ögonkast. Ögon som svepte över mig, från huvud till fot. Från hår till lår.

"Vi har våra principer."

Sa han och tystnade. Han tittade på mig med frågande uttryck i ögonen. Jag fattade att han väntade på en reaktion från mig. Virrvarr i hjärnan igen.

"Vad menar du?"

"Som jag sa. Vi har vår regler för hur vi ska förhålla oss mot våra kunder."

"Så bra."

Jag drack upp det sista av ölen och tänkte att jag inte orkade sitta kvar längre. Inte en sekund till.

"Ursäkta mig, men jag måste nog gå hem nu. Du vet, jobbdag imorgon."

"Jag förstår. Så bra då att vi har samma väg hem. Inte för att det är så långt precis. Jag ska bara betala. Vänta", sa han och reste sig upp samtidigt som han halade fram plånboken ur ena bakfickan på byxorna.

Jag sa inget, tänkte att nej, det var inte så långt, bara ungefär trettio meter, tog på mig jackan och gick och ställde mig vid utgången. Helt nykter var jag inte. Efter tre öl kunde man inte vara det. Jag längtade efter att få slänga mig på sängen, lägga mig tillrätta under täcket och sova.

Det gick en rysning genom kroppen när jag låste upp ytterdörren. Jag hörde Kevins tunga andetag bakom mig. Bägge bodde vi på andra våningen. Han väntade. Det fanns inget annat alternativ än att gå före honom uppför trappan. En snabb tanke flög genom huvudet, att säga att jag skulle gå ut i köket först. Förbereda något för morgondagen. Men jag hann aldrig tänka tanken klar. Hann aldrig formulera orden, öppna munnen. Det var redan för sent. Lika bra att gå upp. Rumsnyckeln hade jag i handen.

"Kan jag följa med dig in?"

Jag vred på huvudet och såg på honom i halvmörkret. Jag log.

"Sorry, jag har mina principer. Jag också."

"En annan dag, vad?" sa han och jag såg rakt in i hans blänkande ögon.