Den gängse bilden av henne. Hon var
säker på att de flesta tyckte att hon var blek och otydlig i kanterna. En
person som aldrig sa vad hon tyckte. Som satt tyst på kafferasterna, medan
hennes gråblå ögon rörde sig fram och tillbaka mellan arbetskollegorna. Tittade
på den som lät högst. Som lyckats överrösta den som nyss pratat. Då och då
läppjade hon på kaffet.
Fast det var en gång som ingen hade glömt. Då hon verkligen märktes. Med
jämna mellanrum togs det upp. I den stunden fick hon all uppmärksamhet. Alla tittade på
henne och skrattade. Det sågs som en rolig grej, ett oförglömligt minne. Den gången då hon precis hade hällt
upp kaffe i sin mugg och tog tag i mjölkpaketet. Armen liksom höjdes konstigt snabbt. Förpackningen var för lätt. Hon tittade ner i öppningen. Det var tomt.
Då ropade hon rakt ut:
"Vem i helvete tog den sista
mjölken!"
Här får fru bråttom ändra "hällt hade" ... du menar nog "hade hällt"
SvaraRaderaÄven den tysta musen kan ryta *kul* /kram
Tack Ljusletaren! Har rättat till.
RaderaKunde hon en gång så kommer det fler tillfällen! Läge att överraska kollegorna igen kanske...
SvaraRaderaHa ha - det var droppen!
SvaraRaderaToppen....Slutet gott....
SvaraRaderaKul att du är med igen ingersord! Det var länge sen.
SvaraRaderaDen gängse bilden kan visa sig vara fel, eller hur?
Tack Ethel....har skakat liv i bloggen (och mig själv...) ja till och med börjat på några texter.... Bilder förändras!!!!
SvaraRaderaKul! Och att du skriver igen!
Radera