Yttre Hebriderna. Hon sade det högt för sig själv. I
larmet från flygmotorn hörde ingen annan henne ändå. Hon smakade på de två
orden. För henne var det en exotisk plats. En fascinerande arkipelag i en kall tillvaro. Hennes
destination var Yttre Hebriderna. Slutmålet Harris. Inte minst språket var hon
nyfiken på. Skulle hon förstå deras speciella tungomål, skotsk gäliska? Och hur
var medborgarna till sättet? Präglade av att bo på karga, ständigt hårt blåsiga
öar där religionen fortfarande spelade en stor roll i människors liv. Och
formade av invaderingen för så länge sen. Av norska vikingar. Hon tittade ut
genom flygplanets fönster. De närmade sig. I högtalaren hade kaptenen nyss sagt
att de var nära Barra Airport. Lite rädd var hon. Tänk att landa på sand. På en
strand. När hon fokuserade blicken tyckte hon sig kunna se får där nere.
Betande får. Men inga träd. Frånvaron av träd gav en speciell känsla av
övergivenhet i hennes kropp. Som om det fattades något viktigt. Hon skulle
säkert vänja sig. Hur skulle han vara? Skulle hon ångra sig?
Tjugo minuter senare hade hon fått väskorna och var på
väg ut. På andra sidan, alldeles vid utgången, stod han. Hon log."Fáilte!", sade han och slog ut med armarna som för att omfamna henne
Vill veta mera :-)
SvaraRaderaInlevelsevackert är bara ordet som jag kommer på idag.
Ha en bra dag/ kram
Har du läst Peter Mays trilogi, som börjar med Svarthuset?
SvaraRaderaWow, vilket äventyr! Vilken stämning du bygger upp!
SvaraRaderaÅh så resesugen jag blir och tänker på Orkneyöarna :)
SvaraRaderaTack för era kommentarer! Önskar att jag var på väg till Yttre Hebriderna, men nej, inte på ett tag än :-).
SvaraRaderaDet lät spännande, blev lite ressugen på kuppen!
SvaraRaderaÅh vilket äventyr jag anar i texten. Både inuti personen själv och det som väntar. Så himla bra skrivet. Du är så duktig! <3
SvaraRaderaTack! Din kommentar värmer mig verkligen!
Radera