Resan

Yttre Hebriderna. Hon sade det högt för sig själv. I larmet från flygmotorn hörde ingen annan henne ändå. Hon smakade på de två orden. För henne var det en exotisk plats. En fascinerande arkipelag i en kall tillvaro. Hennes destination var Yttre Hebriderna. Slutmålet Harris. Inte minst språket var hon nyfiken på. Skulle hon förstå deras speciella tungomål, skotsk gäliska? Och hur var medborgarna till sättet? Präglade av att bo på karga, ständigt hårt blåsiga öar där religionen fortfarande spelade en stor roll i människors liv. Och formade av invaderingen för så länge sen. Av norska vikingar. Hon tittade ut genom flygplanets fönster. De närmade sig. I högtalaren hade kaptenen nyss sagt att de var nära Barra Airport. Lite rädd var hon. Tänk att landa på sand. På en strand. När hon fokuserade blicken tyckte hon sig kunna se får där nere. Betande får. Men inga träd. Frånvaron av träd gav en speciell känsla av övergivenhet i hennes kropp. Som om det fattades något viktigt. Hon skulle säkert vänja sig. Hur skulle han vara? Skulle hon ångra sig?

Tjugo minuter senare hade hon fått väskorna och var på väg ut. På andra sidan, alldeles vid utgången, stod han. Hon log.

"Fáilte!", sade han och slog ut med armarna som för att omfamna henne

 

.