Jag räknade till många f. Verkar vara en vanlig bokstav.
Frustrerad, flickan, fortare, famn, finna, förstå, förbi,
fundering, fartvind
Med ens kom jag att tänka på den
gången, något år tidigare, när jag fått syn på att ambulans och polis parkerat sina
bilar just här. Rakt över gångvägen. Samtidigt såg jag flickan. Den unga
kvinnan som stod uppflugen på stålställningen, beredd att hoppa. Högt där uppe.
Varför? En människa som nyss börjat leva. Vad rörde sig inom henne? Vad tänkte
hon? Jag ville ta henne i min famn. Trösta. Finna hennes själ. Förstå. Hjärtat
slog hårt både av ansträngningen av att ha sprungit länge i uppförsbacke och av
anblicken av den unga. Polisen vinkade förbi mig med en otålig gest med hela
armen. Jag stannade inte, jag sprang vidare. Flickan stod kvar däruppe när jag kom
tillbaka. En polis stod nedanför med hakan lyft. Jag såg hans läppar röra sig.
Illamående kom över mig. Jag rusade hem. Fortare än vanligt. Dagen efter läste jag
i GP att kvinnan klarat sig. Hon levde. Polisen hade lyckats övertala henne att
komma ner.
En långtradare väckte mig ur mina funderingar.
Den störtade förbi på en meters håll. Ögonblicket efter den var förbi, träffade
fartvinden mig, genomsyrad av blöta skvättar.
Som en knuff i ryggen. Jag tvingades att ta några extrasteg. Tankarna flög
genom hjärnan. Tänk om någon i skydd av mörkret svetsat loss en bit av räcket
och passade på att smyga bakom mig. Precis när jag var jämsides med gluggen, skulle
knuffa till mig i ryggen så att jag flög. Jag såg hur jag svävade rakt ut i intet
och allt skulle bli svart redan innan jag träffade vattenytan.
Lite man vet om andras tankar.
SvaraRaderaDär blev det lite skräckfeeling...
SvaraRaderaLångtradare på en meters håll... Otäckt. ta skogen nästa gång.
SvaraRaderaJättebra! Dramatik ... och dessa korta ögonblickshändelser som kan springa genom hjärnan.
SvaraRadera