Det första hon gjorde när hon kom hem var att ta
en dusch. Efter en dag på jobbet kände hon sig alltid klibbig. Så mentalt
smutsig att hon bara var tvungen att skrubba kroppen med tvål tills det gjorde
ont. Efter att hon torkat kroppen med en frottéhandduk skimrade huden i rosarött
och skinnet vibrerade som om hon förfrusit sig. Hon tyckte om smärtan. Den drev
henne framför sig, tvingade henne att koncentrera sig på värken. Tankarna på arbetet
drog iväg för en stund. Hon visste att allt egentligen var lönlöst, hon lånade enbart
tid. Tid som hon skulle få betala tillbaka. Som skulle slå henne i nacken. Pressa
ner kroppen. Skulle förmå henne att vakna.
Skrubbandet som metafor. Bra.
SvaraRaderaJag undrar vad hon arbetar med. Mentalt smutsig. Bra!
SvaraRaderaDina ord i dag låter precis som de som har blivit våldtagna säger.
SvaraRaderaUndrar också vilket jobb detta kan vara /kram
Bra skrivet
SvaraRaderaTungt. Tunga ord, tung känsla. Stark och smärtsam. Jag känner med henne.
SvaraRaderaUndrar också över jobbet - måste vara ngt hon känner är helt fel - Bra skrivet!
SvaraRaderaJa, jag undrar också vilket jobb det kan vara!
SvaraRaderaTack för era kommentarer. Vet inte om jag ska avslöja... jo det gör jag. Jag tänker på ett extrajobb jag hade för länge sen. På ett mentalsjukhus. Övergrepp jag såg.
SvaraRadera