Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

fredag 29 maj 2020

Spotta, ingenting och allting


Han reste sig upp så hastigt att det mesta av kaffet skvalpade ur koppen och rann ut på både fat och den vita virkade bordsduken. Hon stirrade på de bruna fläckarna som bildade en svärm på den vita duken som någon en gång i tiden virkat ögla för ögla, maska för maska.

”Just nu har jag en näst intill oemotståndlig lust att spotta. Rakt i ansiktet på dig. Precis som du har spottat på mig, bildligt talat. Hur länge har det här pågått?” sa han, grimaserade och drog med tumme och pekfinger längs mungiporna. ”Du är ta mig tusan falskheten personifierad.”

Det sjöd av tankar genom hennes hjärna. Det var omöjligt att hinna få tag om en enda. Allt var ingenting och allting, samtidigt. Trots flimret i huvudet lyckades hon fokusera och dricka upp kaffet. Hon rätade på ryggen, drog tillbaka stolen och ställde sig upp.

”Du får säga vad du vill. Jag bryr mig inte om det. Nu går jag”, sa hon och la sig vinn om att sakta spatsera ut från caféet. I långsamt mak gick hon över gatan och sneddade över det stora torget.



6 kommentarer:

  1. Ingen situation man vill uppleva. Du skildrar så realistiskt.

    SvaraRadera
  2. Det kändes som om jag satt vid bordet intill när jag läste texten. Snyggt formulerat!

    Trevlig fredag :D

    SvaraRadera
  3. Ingen önskvärd situation som sagt.

    SvaraRadera
  4. Pån bara, är han värd det så är han!

    SvaraRadera
  5. Vill alltid ha en fortsättning när jag läser;)

    SvaraRadera
  6. TACK för era fina kommentarer! Jag blir väldigt glad :-)!

    SvaraRadera