En dålig historia om att grilla

Uppgiften: Att skriva dåligt.

Så här blev min:

Det var en gång två kusiner. Den ena hette Lina och den andra hette Stina. En natt på sommarlovet vaknade Lina av ett ljud. Det lät som det kom från fönstret. Hon gäspade, klev upp och gick fram till fönstret. Där fick hon syn på Stina. Stina hade några små stenar i ena handen och hade precis höjt den andra för att slänga iväg ytterligare en sten. Lina öppnade fönstret.

”Vad gör du?” väste Lina. ”Det är ju mitt i natten!”

”Kom med ut.”

”Varför det?”

”Vi ska leta efter en drake”, sa Stina.

”Var då?”

”Vet inte. Det får vi se. Kom nu!”

”Jag får inte gå ut på natten”, sa Lina.

”Ok då.”

”Men vänta. Jag kommer.”

Lina vände sig om och gick fram till stolen där hennes kläder låg. En blåblommig sommarklänning och en tunn tröja. Hon smög nerför trappan och fram till dörren. Låste upp och gick ut på trappan. Nedanför trappan stod Stina. Plötsligt hördes ett dån.

”Vad är det?” ropade Lina

”Jag vet inte!” ropade Stina och vände sig om, bort från Lina.

Det var då de såg varelsen. Det sprutade eld ur dess gap. Den fyllde hela horisonten. Så stor var den.

”Vad vill den göra med oss när den tar oss?” ropade Lina

”Grilla oss över egen eld, förstås”, sa Stina.

”Nehej?”

”Får man älska sin kusin?”, sa Stina.

”Men hur kan du fråga det nu?!” skrek Lina.

”För att snart är chansen förbi.”

”Att vad då?”

”Att få kyssa dig. Det här kan vara våra sista minuter i livet.”

”Men vi måste springa!" ropade Lina.

”Kyss mig först! Jag vill inte dö utan att ha fått vara nära dig.”

Lina kastade sig om halsen på sin kusin och la en blöt puss rakt över Stinas mun. Känslan av hennes läppar. Det mjuka. Lina hade aldrig kunnat föreställa sig att det existerade skönare läppar. De föll ner på gräsmattan. Ramlade ihop i en enda hög. Rullade runt. Flämtade. Båda två lika blöta av nattens dagg i gräset.