Ond cirkel

Leif gäspade stort och gick mot badrummet. Fortfarande en aning dåsig i spåren av nattens sömn. Han hajade till. En siluett i dunklet i hallen. Morsan, förstod han efter ett kort ögonblick av mörkerrädsla.

”Vad gör du här? Fan, du fattar väl att du skrämde mig?”

”Du får inte gnälla på mig. Jag mår faktiskt inte bra.”

”Fattar du väl att du inte kan stå här i mörkret. Jag trodde du var ett spöke.”

”Jag var på väg att väcka dig. Tänkte att du kommer för sent till skolan.”

”Men morsan, bry dig inte om vad jag ska och inte ska. Jag klarar mig själv.”

Det höll på att bli en ond cirkel av hela livet. Morsan som gick omkring som en osalig ande från dödsriket. Han som oroade sig för att han ärvt morsans mörka sinne. Runt, runt, gick tankarna, utan stopp. Gjorde honom dödstrött och gav honom ångest. Precis det han till varje pris ville hålla sig borta från. Det funkade inte. Han måste bort. Dra många mil från morsan och det dystra hemmet.