Hon
såg honom redan när bussen närmade sig hållplatsen. Lång och mager, stående med
fötterna en aning isär och med ena handen i midjan. Det mörka vågiga håret flög
i vinden. Han hajade till. Hon förstod att han uppmärksammat henne. Sen ett
smil och en vinkning.
Han
gick emot henne. Fortfarande med ett leende på läpparna. Han hade ett speciellt
sätt att gå. Långa kliv och han gungade ett par gånger för varje steg. Det såg
lustigt ut. Han böjde sig ner och pussade henne på munnen. Han la armen om
hennes axlar.
Hon
väntade tills de satt på fiket. Mitt emot varandra med en klassisk porslinskopp på fat med bryggkaffe och varsin dammsugare. Hon betraktade hans säregna sätt att dricka.
Hon förstod inte hur det gick till, men som vanligt hände det. Den lilla
rännilen av kaffe som han snabbt torkade bort från hakan. Hon väntade tills sista kakbiten var uppäten.
”Du
… jag har …”
”Vad
har du?”
Han
stirrade på henne.
”Träffat
en annan.”
Oj, det var en oväntad vändning! När man minst anade det...
SvaraRaderaHa en fin tisdag!
Precis!
RaderaTrevlig onsdag önskar jag dig!
Wow! skön läsning - levande beskrivning - hela vägen tills man hoppar till :)
SvaraRaderaSuper Ethel!
Tack Birgitta! Härligt att du tycker om det.
RaderaOväntade saker som händer. Undrar om han åt upp dammsugaren? Fint beskrivet!
SvaraRadera