Jämnt skägg

Han grubblade ofta på epitetet. De sa att han var en typisk medelsvensson. Hur då? Bara för att han var en knegare, hade en fru och tre barn och en Volvo? Jämnt skägg avslutade de raddan av typiska attribut med. Han fattade inte. Vad då jämnt skägg? Vad var det som vägde jämnt? Det ekade givetvis tomt i skallen på dem allihop. De visste naturligtvis inte vad jämnt skägg innebar. Men det gjorde han.

Tänk om de vetat vem han var, egentligen. Att han inte fötts på den här planeten de befann sig på, utan på en helt annan. I ett annat solsystem. Långt bort. På en planet som kretsade kring en stjärna han kunde betrakta däruppe på himlen. På natten, när det var klart och månen inte bländade honom, stod han ofta och stirrade på sitt eldklot. Där någonstans, nära, fanns hans ursprung. 

Människor visste inte att han kunde läsa allas tankar. Det var ofta riktigt jäkla snärjigt, fast han hade mycket nytta av det. Ville inte vara utan förmågan. Det var ett behov, hans livförsäkring. En garanti att han gjorde allt rätt. I tid skulle han bli varskodd om avslöjandet lurade i faggorna.