Skogen

Filmen var gastkramande. På mer än ett sätt. En liten flicka i jordgubbsröd blank regnkappa  och en lika röd sydväst spred skräck i bygden. Ingen såg någonsin hennes ansikte. Bara ryggen på den lilla knappt ens meterlånga kroppen när hon försvann in mellan de höga granarna. Jo ... en gång anade man hennes bleka ansikte. Hennes mun sprack upp i ett stort tandlöst grin. Jag fick en förnimmelse av att det var en gammal människa innanför regnkappan. Rysningarna for genom kroppen, från hjässan och ner till tårna. Innan jag kunde fokusera på filmduken igen hade hon försvunnit in i dunklet. Jag undrade om hon bodde i skogen. Om det var en död människa som kom tillbaka för att hämnas. Hon var kortväxt, som en sjuåring. Ingen vuxen person. Frågorna hopade sig. Sen blev det lugnt. Människorna i byn gick tillbaka till normala gängor. Alla glömde bort den otäcka varelsen. Tills en dag ...