Ett djupt andetag
Hon andades in kittlande
klar luft
blåste långsamt ut
tog de första stegen
Ett finfördelat vitt pulver
och
hennes kängor förlorade
fästet
Fötterna flög rakt upp i
vädret
Det värsta var smärtan i
huvudet
och skratten hon hörde
Å nej! Ja, så förrädiskt vackert, och så är ju även slutet, fint att det blir en motsatsbild också, smärta i huvudet samtidigt som skratt. Men så grymt att skratta då, hoppas detta inte är självupplevt. Tycker mycket om den här vinterdikten <3
SvaraRaderaHur gick det sen?
SvaraRaderaKan se kul ut om någon ramlar men att skratta då kan också straffa sig ... tro mig. Jag skrattade och mannen gjorde illa sig ... han var sur länge på mig/ kram
Ops, en vanlig syn dessa dagar!
SvaraRaderaDet händer på ett ögonblick... Fint beskrivet men jag gillar inte titeln.
SvaraRaderaSkratten kan oftast vara det värsta för man känner sig ofta så dum när man trillar i andras åsyn. Vet inte varför men så känner i alla fall jag det.
SvaraRaderaHa en fin onsdag!
Det verkar sitta djupt i människan att det är roligt när andra drattar på ändan ;-).
SvaraRadera