Min framtid

Om framtiden kan jag inget veta. Tänk om jag kunde se in i framtiden. Ingen behaglig tanke. Eller är det? Jag kan inte låta bli att vara nyfiken. Jag som alla andra går mot den oundvikliga döden.  Kommer jag att lida? Gör det ont att dö? På något förunderligt sätt vill jag veta men ändå inte. 

Kommer jag att tycka att det är skönt att äntligen få återgå till något oidentifierbart jordaktigt i Moder Natur? Eller kommer jag att ha ångest över min kropps förfall? Min hjärna som skrumpnar ihop.

Kommer jag att bli frustrerad över att jag inte får svar om livets uppkomst? Om stjärnorna. Om hur universum har uppstått. Vilket öde som väntar vår planet. Hur länge det dröjer innan människan förgör sig själv.

Kanske lever jag så länge att jag får svaren.