Det snöar och ser kallt ut. Jag
vet inte säkert om det är kyligt eftersom jag inte kan gå ut och känna
efter. Dörren är låst. Jag hörde när de vred om låset i går kväll. Tur att jag
har ett fönster. De dagar när jag kan kliva upp ur sängen tittar jag ut. Jag
sätter mig i fönstersmygen och stirrar ner på gården. Jag ser två flickor som
kastar snöboll på varandra. Då förstår jag att det är kramsnö. Nu börjar de rulla
till större och större snöklot. Det ser ut att gå tungt. Till slut är kloten tillräckligt
stora för att bli en underkropp och en överkropp. Högst upp placerar de en
huvudknopp av snö. En av flickorna tar av sig sin randiga mössa och sätter på
gubbens huvud. Den passar precis. Nu hör jag att de låser upp och att dörren
öppnas.
Undrar varför hon är inlåst? Gillar känslan i din berättelse /kram
SvaraRaderaNågon måste alltså vara inlåst mot sin vilja. Undrar varför det är så...
SvaraRaderaTrevlig lördag!
Tack Ljusletaren och Znogge för att ni läser!
SvaraRaderaHoppas det är ditt fiktiva jag som är inlåst och inte du :-) Otäck sugande känsla.
SvaraRaderaJag kan lugna dig med att du har rätt. Tack Eva!
RaderaHmm, undrar varför hon är inlåst!
SvaraRaderaJa det får vi funderar vidare på ;-).
Radera