Fejs

Det var uppenbart vad jag tänkte och kände. Jag hade inget pokerfejs sa han ofta. Ibland försökte jag låsa ansiktet och kroppen i ett neutralt läge. Helt misslyckat. Rent fysiskt förstod jag att han hade uppfattat allt ändå. Jag kröp ihop som om jag trodde att jag syntes mindre på det sättet.

"Du behöver inte statuera exempel varenda gång", sa jag en gång när jag var extra modig. "Så där oombedd."

"Det är för att jag älskar dig."

"Är det? Ibland får jag för mig att det är ditt stora ego."

"Vad?"

"Att du vill visa att du har makt över mig", sa jag och reste mig abrupt, med ens medveten om att jag nog hade gått för långt. Jag gick ut i hallen, drog på mig kängorna och jackan. Öppnade dörren.

"Vart ska du?" sa han.

"Ut."

"När kommer du hem?"

"Vet inte."