Min karriär

I hela mitt liv har jag haft dåligt närminne. Det är en läskig känsla. Att kunna återberätta en händelse som skedde när jag var tre år ... jag är sextiosex nu, det är inget svårt alls. I detalj. Men att inte komma ihåg vad jag gjorde igår. Eller för två timmar sen. Jag vänjer mig aldrig. En gång för många år sen sa en lärare till mig att dåligt närminne existerar inte hos unga människor. Enbart gamlingar med åderförkalkning. De levde i det förgångna men kunde inte komma ihåg när de åt senast, sa han. Jag visste inte vad jag skulle svara. Om jag skulle svara.

Trots allt har jag på  krokiga vägar lyckats ta en examen och gör nu karriär som skådespelare. Till en början, under utbildningen, var det ett helvete. Oftast, praktiskt taget varje gång jag stod på scen, blev allt svart. Jag stod där och trampade och kom inte på något att säga, varken min rätta replik eller en improviserad variant för att visa att jag klarade av en pinsam situation. Men det stoppade mig inte. Jag stretade på. Och nu ska jag göra huvudrollen i en teveserie. Det har tagit många år att komma hit där jag är nu. Jag tycker att serien, trots ämnet, är riktigt mysig. Den heter Jakten på ditt sinne.