En föraning, en förvarning. Handen som automatiskt slängdes upp
mot hjärtat. Där det smärtade. Det var som om hon tappat andan. Hon öppnade
munnen. Måste få luft. Behövde kräkas. Det gick inte. Hulkade.
Hon slog upp ögonen. Känslan var främmande. En rotlöshet som
sved i magen. Hon tittade rakt upp i ett vitt tak. Det vita bländade. Tvingade
henne att blinka några gånger. Blundade.
Hon hörde ett kort gnäll från en dörr som öppnades. En
kvinna i vit rock lutade sig över henne. Rocken var uppknäppt. Hon såg en blå
sidenblus under. Den blänkte när kvinnan rörde sig. Ändrade färgnyans.
"Hur känns det?"
Den eviga frågan, tänkte hon. Den eviga frågan.
Så bra skildrat men en skrämmande känsla.
SvaraRaderaStarkt. Bra.
SvaraRaderaJag såg scenen framför mig
SvaraRaderaVill höra fortsättningen. Du lockar in oss i spänningen och så tvärt slut. Bra men vill ha mera/kram ❤
SvaraRaderaTack alla!
SvaraRadera