"Jag blir alltid knepig när
det är fullmåne", sa hon och tittade på mig med allvar i blicken.
"Jag blir rädd för mig själv."
"Knepig?" sa jag.
"Blir du en varulv, menar du", fortsatte jag, fräste som jag tänkte
mig att en ulv gjorde och höll upp fingrarna som om de var klor.
Jag skrattade.
"Skoja inte", sa hon och
slog näven i bordet.
"Du menar väl inte på allvar?"
sa jag och spärrade upp ögonen. "Att du blir påverkad."
"Jag har aldrig varit mer
seriös än jag är nu. Varje gång får jag anstränga mig till det yttersta för att
inte bara springa rakt ut. Ställa mig mitt i gatan och dra på med ett
primalskrik. Jag borrar ner kroppen i sängen, lägger täcken och filtar över mig
och ligger och darrar hela natten."
"Men du, när är det fullmåne
nästa gång?" frågade jag, höjde ögonbrynen och rätade på ryggen.
"På lördag, fjärde november."
"Om bara några dagar. Ska vi
fira tillsammans?" sa jag och ångrade mig genast.
Darrningen över ryggen, kyliga ilningar
i nacken fick mig att rista till i starka rysningar. Vad var det med mig?
Intressant! Många menar att de påverkas av fullmånen på olika sätt men själv har jag inte noterat något. Kanske lugnast så...
SvaraRaderaKram och trevlig tisdag!
Nej, inte jag heller, Znogge. Känner stark tveksamhet till fenomenet, men vem vet ...?
RaderaOch kram till dig!
RaderaBra! Fullmånen kan helt klart påverka, men kanske inte så starkt?
SvaraRaderaSpännande text!
SvaraRaderaHa ha gu' vad spännande :)
SvaraRaderaBra text mam blir ju nyfiken på fortsättningen =D
SvaraRaderaVisst kan det vara så, jag tror jag sover sämre då. Eller om det är inbillning!
SvaraRaderaTack för era intressanta synpunkter :-)!
SvaraRaderaHaha du fångade mig direkt med den här. Jag skrattade när jag läste det. Vet många som får svårt att sova och känner sig oroliga i kroppen när det är fullmåne men hurvida det är dom själva som får sig att reagera så eller inte låter jag vara osagt. Intressant vändning på slutet!
SvaraRadera