Djupt vatten

Jag satt i fören. Varma vindpustar smekte mina kinder. Godmodigt förflyttade sig båten med en långsamt och taktfast dunkande motor. Jag tittade ner i havsvågorna som strömmade längs med stäven. Min blick fastnade. Jag stirrade meditativt rakt ner i vattnet. Det var djupt. Det visste jag. Trots det såg jag lätt och ledigt ända ner till en vit sandbotten. Långt därnere upptäckte jag ett litet fiskstim. Mulliga små fiskar, randiga i svart och vitt, rörde sig snabbt. Än hit, än dit. En knallorange bläckfisk, kantad av vad som föreföll vara små vita pärlor, gungade sakta fram. Med svepande vita fenor, som liknade plisserat tyg, stod en violettfärgad fisk helt stilla och jag kunde se ett bligande öga.

"Vad ser du?"

Rösten fick mig att hastigt titta upp. Glittrande ögon betraktade mig. Bakom mannen gick himlen och horisonten samman till ett. Hans kropps konturer skymde en del av det himmelsblå. Som om hans kropp skurit bort en del av det blå panoramat.

"En skön exotisk värld."

Han reste sig upp.

"Vill du bada?" sa han.

Jag nickade.

"Kom", sa han.