Emma

Emma gick ut i trappen, stängde försiktigt ytterdörren och vred om nyckeln. Hon visste att mamma hade ont i huvudet. De dagarna tålde hon inga höga ljud. Inga ljud alls. Hela dagen hade mamma legat kvar i sängen med den mörka rullgardinen nerdragen. Nu var det nog eftermiddag. När Emma vågade glänta på dörren och kika in såg hon bara det tjocka täcket med mammas kropp under. Hon rörde sig inte. Helst hade hon velat gå fram till sängen och lyssna vid hennes mun, om mamma andades. Emma försökte räkna på fingrarna hur många gånger mamma hade legat likadant utan att röra sig och varje gång ändå till slut kommit upp. Emma hade tyst sett på hur mamma snubblat ut i köket och gjort i ordning en kopp hett te. Hennes fingrar räckte inte att räkna antalet gånger. Hon tappade bort sig. Det var så tråkigt. Hon hade inget att göra. Till slut bestämde hon sig för att gå ut på gården. Flera av grannbarnen lekte där. Det hade hon sett från balkongen.