Forts från gårdagens skrivpuff:
Karin hörde inte vad gubben hojtade om. Vågor
av irritation svepte genom hennes huvud. Vad ville han? Utan att tänka på att
hon blötte ner sig ännu mer tog hon några vårdslösa steg upp ur sjön. Hon hörde
att Leif befann sig strax bakom henne. Han flåsade av ansträngningen. Väskorna
var förstås tunga. De innehöll prylar och kläder för fyra veckors semester. Hon
stannade nedanför den gistna trappan och betraktade den gamle mannen. Först nu
kände hon att hon frös. Karin slängde en blick neråt. Byxorna var genomblöta,
gympadojorna smackade av fukt när hon rörde sig och blusen var våtfläckig. Han hade slutat att fäkta
och stod nu bredbent och med armarna i kors.
"Ursäkta,
vad ville du? Vi har hyrt det här huset."
Medan han stint glodde på henne vandrade
han sakta nerför trappan. Han stod nära henne. I nästa ögonblick kastades
hennes huvud tillbaka. Tid och rum försvann. Smärtan. Allt svartnade.
Ser fram mot fortsättningen.
SvaraRaderaDet här blir bara bättre och bättre (läste även gårdagens)! :)
SvaraRaderaFy tusan
SvaraRadera