Erik

Fortsättning från gårdagens skrivpuff, Han hade dukat:

 

Hon stannade abrupt i sovrummet. I tystnaden hörde hon skränet i öronen smärtsamt tydligt. Hon kunde inte påminna sig hur länge oljudet funnits där. Plötsligt fanns det där, bara. Nivån varierade.  Om hon blev pressad av Erik eller var orolig av någon annan anledning, krampade det i huvudet och vrålet steg så mycket att hon satte fingrarna i öronen. Trots att hon visste att det inte hjälpte. Inte det minsta.

Erik kom inte efter henne. Hon tog fram en resväska ur garderoben, drog ut alla lådorna i byrån och började slänga i blusar och underbyxor. När lådorna var tomma grep hon tag om ett gäng galgar med klädesplagg från garderoben och slängde överst. Med hjälp av extra tyngdkraft över väsklocket, hon satte sig på den, orkade hon nätt och jämt stänga den. Han hade fortfarande inte kommit. Hon brydde sig inte om att väskans förtorkade hjul gnisslade högt mot parketten. Antagligen skulle det bli fula spår i golvet. Inne i köket satt han kvar vid köksbordet. Han hade öppnat ytterligare en flaska vitt vin. Vinglaset höll han i munhöjd. Hans hand verkade ha fastnat i den positionen. Det hade hon inte hört, att han öppnat flaskan. Måste ha varit en skruvkork. Annars skulle hon ha uppfattat smällen när korken flög ur. Han hade den underliga vanan att alltid sätta vinflaskan mellan knäna och dra istället för att utnyttja hävstångsarmen på korkskruven. Det hade alltid irriterat henne.

"Du kan räkna med att det blir dyrt."

Han höjde på ögonbrynen. Uttrycket i hans uppspärrade ögon fick henne att komma att tänka på en lemur. Fast exklusive det gulliga.

"Närmast i ordningen tänkte jag kontakta en advokat."

Hon vände på klacken och gick ut i hallen, satte på sig kappan och klev ut. Erik kom inte efter henne.