Hon gick snabbt.
Kroppen kändes stel som en skyltdocka. Axlarna riste till i en stark rysning.
Hon frös. Det var något som var underligt. Jackan var försvunnen. Hon tittade
på fötterna och upptäckte att hon var barfota. Kylan mot fotsulan ilade ända
upp i huvudet och gruset var stelt och vasst mot tårna. Med pekfingret tryckte
hon lätt på läpparna. Ömt, det smärtade i den tunna huden. Munnen kändes
sprucken och svullen. Förutom ett blekt ljus från en gatlampa som bländade
henne när hon tittade upp, var allt dunkelt omkring henne. Hon förstod inte var
hon befann sig. En park. Klungor av björkar och rosenbuskar. Hon måste tänka.
Försöka begripa vad som hänt.
Så kom hon ihåg. Bilder
blixtrade framför henne. De hade omringat henne. Konstigt nog, det enda hon
tänkte på just då, var hur svagbegåvade de såg ut. Imbecilla. Hon stirrade in i
blå uppspärrade ögon med epileptiska ryck i ögonlocken. Deras munnar öppna,
flämtande som döende fiskar. De hade grabbat tag i hennes väska och dragit av
henne sportjackan. Hon sprang. Allt vad hon kunde. Hon hörde dem komma efter
henne. I panik kastade hon av sig sina högklackade skor, tappade balansen. Famlade
med armarna i luften. Hon föll raklång och slog ansiktet hårt i marken. Rullade
en bit in i mörkret. Sen inget minne av någonting förrän nu.
Du beskriver verkligen kylan bra. Jag känner hur hon fryser. Jag undrar om hon drömmer. Det verkar ju som om hon mött något övernaturligt och elakt. Spännande!
SvaraRaderaUsch, låter om en vidrig överfallsscen.
SvaraRaderaDramatiskt!! Vad har hänt henne? Jättebra!!
SvaraRaderaSpännande.
SvaraRaderaOtäckt. Håller med Ellinor.
SvaraRaderaWow vilken stämning.
SvaraRaderaHu så hemskt! Hoppas hon låg gömd för förföljarna.
SvaraRadera