Ögonblick - Bosses tävling

Jag gick en långpromenad idag, bl.a. upp till Masthuggskyrkan. Där tänkte jag fota kyrkklockan. Jag fick vänta en stund. När jag provade att sätta mobilkameran intill ögat gick det inte att urskilja om visarna syntes, jag såg inte ens klockan. Men när visarna stod på fem över ett tog jag några bilder i blindo. Sen kom jag på att det kanske vore bättre att ta från andra hållet. Jag sprang de få meterna runt. Döm om min förvåning då  fick syn på att den klockan gick tre minuter fortare. För sent. Fast visst syns det ändå bra?

 

Trafikljus, ja. Där fick jag också till det.

 

 

 

Ögonblick som stannar kvar. Det finns förstås många. Trevlig uppgift. Jag valde de här:

Botaniska Trädgården i Göteborg 15 mars i år. Träff med en väninna som jag inte har sett på länge. Parken var vintertrött. Färgerna gick mest i brunt och grått. Växtresterna från föregående säsong liknade mest ingenting. Så fick vi syn på något gult. Vi närmade oss. En matta av Vintergäck. Eller Vårgäck som en del menar att det heter.

 

När jag som novellist fick en plats i en novellantologi förra året. Det var ett fint ögonblick. Trettio novellister vann och ämnet var kärlek. Förlaget heter Ordberoende förlag. I maj 2015 arrangerade jag en bokrelease på Majornas Bibliotek. En ny erfarenhet. Roligt!

 

 Den gången för tretton år sen när jag och min nye man åkte till mina gamla hemtrakter. Under min barndom arrenderade min farfar en bondgård i Västmanland. Jag har många fina barndomsminnen därifrån och jag ville visa Kjell. Vi åkte sakta fram till grusuppfarten och stannade precis utanför tomten. Efter en liten stund ville jag åka, men Kjell var påstridig och gav sig inte. "Du måste ringa på och tala om vem du är och be att få se huset inifrån. Vi kan inte åka härifrån annars." Så jag gjorde det. Och det visade sig att nuvarande innehavaren kände till min farfar mycket väl. Så många minnen som dök upp. Nostalgi. Att gå genom rummen där jag varit som barn. Firat somrar och jular. Här är ett gammalt foto på huset.

 

Göteborgsvarvet som jag har sprungit i alla år sedan 1996, undantaget vid ett par tillfällen då jag varit skadad. Vilken känsla när jag springer över mållinjen! En oerhörd trötthet blandad med lyckokänslor över att ha klarat det. Igen! Kanske lite som kvinnan med startnumret 52511, till vänster på fotot. Hon gråter säkert av lättnad. Tror jag.

 

Vårt så kära lantställe i nordöstra Bohuslän. Mitt ute i tjotahejti med två excentriska äldre herrar som närmsta grannar. Den ene som älskar hästar och den andre som avskyr. En som är klipsk, en som inte är lika förslagen. Det blir aldrig tråkigt. Doften av gödsel på våren, flugorna, mossmattan som omgärdar huset och de små sniglarna. Vinbärsbuskarna, pionerna och äppelträden.