På andra sidan sjön

Huset låg otillgängligt. De parkerade Volvon intill en träbåt som ingen gjort i ordning för sommarsäsongen. Över båten satt en bleknad blå presenning som rivits sönder av vinterkyla och blåst och trasiga bitar av tyget slängde i vinden. Lösa tåtar slog mot båtens sidor. Ribborna hade blottlagts och de kunde se mörka fläckar och bortsliten lackfärg på den nakna träytan. Leif hivade upp bagageluckan och tog tag i resväskorna. I bredd började de ta sig ner för grässlänten, ner mot sjön.

En grönmålad eka med två åror liggande på durken låg förtöjd vid en sned träbrygga. När de klev ut på den krängde bryggan fram och tillbaka.

"Skynda dig ner i båten innan bryggan faller samman helt".

Leif vände sig mot henne, log och sträckte fram handen.

"Allt här verkar väldigt slitet", fortsatte han och nickade med huvudet mot bryggan. "Nu undrar jag oroligt hur huset ser ut.  Om det följer trenden."

"Det blir kanske en spännande vecka."

"På fler än ett sätt", svarade han och blinkade med ena ögat.

"Ser man huset härifrån, tror du?"

Leif pekade mot andra sidan sjön.

"Där är det. Jag känner igen det från fotot."

På motsatta sidan av den smala sjön kunde hon se ett falurött hus med vita knutar. Leif började ro. Då och då vände han på huvudet och betraktade stugan. Då såg hon. Det fanns ingen brygga. Leif tog ett sista kraftigt tag med årorna. De kände hur båten slog emot botten, fastnade och placerade sig på snedden. Leif ställde sig upp. Med möda höll han balansen. Han böjde sig och vek upp nederkanten på jeansen, lyfte upp bägge väskorna och tog ett kliv ner i vattnet. Precis när hon höjt ena benet och svängt det över båtkanten hörde hon ett ljud. Hon klafsade ner i vattnet, så att vatten stänkte upp i ansiktet. Hon tittade upp. En äldre man med grått yvigt skägg stod i dörröppningen. Han ropade och vevade med armarna.