Glödande smärta

Hon sitter mellan oss. I vägen. Jag sneglar och ser i ögonvrån att du kollar mina vita western boots med mönster i guldfärg. Visst är de fräcka? Gillar skarpt att du kan se att jag nu för tiden har råd att klä mig både uppnosigt och trendigt. Att det får kosta. Inte som förr, då jag lodade omkring i samma gröna för korta bomullsbyxor och rödrutiga blus hela veckan. Den julen fick jag en lila polotröja. När jag kom till skolan efter nyår hade du också en. Nästan identisk, i exakt samma nyans. Jag var inte säker på om jag gillade det eller inte.

- Jag tror jag går fram till baren och beställer en bärs till, säger hon.

Ja! tänker jag. Då får jag vara ensam med dig en stund. Min längtan efter att ännu en gång få vara nära din doft är glödande smärtsam. Vågar jag placera mitt huvud nära din axel? Jag måste få uppleva din varma mjuka kind igen. Så många år har gått.

- Jag går med dig, säger du och reser dig upp.