Royal Doulton

Fem ord på E: Ensamhet, elva, enda, efter, England

Ensamheten. Den tynger henne ner hennes kropp. Hon räknar stegen ut till köket. Elva. Hon sysselsätter sig med kaffebryggaren. Häller på vatten. Kollar hur många koppar. Måttar kaffet. Bryggaren fyller köksluften med ett kraxande, bubblande ljud. Hon öppnar ett köksskåp och tar ut muggen. Den med  snögubbar på, från Royal Doulton. Bara en enda mugg kvar. De hade köpt sex stycken under semesterresan till England för tjugo år sen. Hon var mycket rädd om den sista. Diskade den omedelbart efter det att hon druckit ur och satte tillbaka den på sin plats. Hon sätter sig vid köksbordet och tittar ut på gården. Genom fönstret hör hon hur några barn skriker med gälla röster. Hon betraktar hur de slåss om en leksaksbil. En brottningsmatch. Bilen är så pass stor att en småvuxen person kan sitta i den. Men bara en. Den är målad som en polisbil i vitt och svart. På sidorna stod den POLIS med svarta bokstäver. Måste vara en gammal polisbil, tänker hon. Så ser de väl inte ut idag.

Bosses bloggtävling om september

Det är fortfarande sommar. Tecken finns dock på att naturen börjar blir trött och sliten och behöver vila ett tag. September för mig är en blandning av vemod, lugn och lite rädsla. Rädsla för vad som väntar mig denna vinter. Vargavinter? Vemod att sommaren redan är över. Lugn eftersom hösten för mig är vilsammare än sommaren med allt man ska hinna med.

Här kommer mitt september:

 

S                    Solrosen som böjer nacken och inte längre orkar vända sig upp mot solen. Jag förstår precis.

E                   Erinran om det svenska höstäpplets friska arom. Inte helt perfekt, små defekter i skalet och en aning ofullkomlig i formen. Men så gott!

P                    Partyt lyser upp höstkvällarna redan i september. Inga vilda partyn, utan lugna, fina tillsammans med några få goda vänner.

 

T                    Temperatur och klimat kan skifta snabbt i september, även på en medelhavs ö som Mallorca. Här ovan ena dagen:

 

 Och här samma beach nästa dag:

 

E                   En kruka med ljung, då kommer jag att tänka på ljunghedarna i Västmanland där jag växte upp. Längtar dit ibland.

M                  Månen har en särskild lyster i september. Precis som att allt annat i miljön              förändras.

B                   Baren nära vårt hotell i Palma, Bar Bosch. Vår bar. Vi åker dit i september, inte varje höst, men då och då. De har Palmas godaste kaffe och serverar läckra frukostar.     

.

E                   Exercisen sätter igång igen på allvar i september. Skogen nu har en speciellt doft av fukt och frisk luft. Det går lätt att springa. Nja, så är det kanske inte alltid. Men lättare än mitt i sommaren

 

R                   Regnet, septemberregnet känns lugnare än mitt i sommaren. Det öser inte ner, utan strilar. Skydd behöver vi ändå. En dubbeltäckare. Kan den vara något?

 

 

Han

Lunch i det gröna. Jag råkade titta åt vänster. Mitt i tuggan. Något som pockade på min uppmärksamhet, utan att jag förstod varför. Förnimmelsen av något som inte stämde. Jag slängde några blickar in i det täta gröna bladverket tio meter ifrån mig. Fokuserade. Ett flimmer av en kontur. Då såg jag. Fragment av ett ansikte och delar av en kropp. Ilskan som spred sig inom mig. Utan att vara medveten om det, ropade jag:

"Jag ser dig! Försvinn!"

Rörelser i den täta grönskan. Jag såg tydligt hur han utan brådska drog upp byxorna, vände sig om och försvann in bland träden. Jag satt kvar. Han skulle fan i mig inte skrämma mig därifrån. Några minuter senare. En ung kille på cykel. Drar förbi mig på en meters avstånd. Stirrar på mig. Insikten. Det var han!

Minst

Hon blev ofta kallad liten. Fast hon inte var minst i klassen.  Kanske var det det blonda tunna håret, som aldrig låg still utan flög omkring i glesa testar runt ansiktet, som bidrog. Eller hennes spensliga ben, oftast med plåster på de beniga knäna. Hon ramlade jämt.  Det var något med balansen. Fast när hon sprang och tävlade med de andra barnen på gården vem som skulle komma först. Då vann hon alltid. Till och med över killarna. Det var nog när mamma ropade från balkongen att maten var färdig. Hon fick för bråttom. Snubblade och så låg hon där i gruset. Hennes mamma sa till henne att ta det försiktigt. Att hon skulle vara rädd om sig. Men hon ville ju så gärna komma upp till mamma innan maten kallnade. Det visste hon att mamma inte gillade.

Kulturkollos veckoutmaning om favorittant

Det här är min favorittant:

Hon var min farfars brors fru :-). Hon är död nu sen många år. Jag tänker ofta på tant Elsa. Farfar och hans bror drev ett lantbruk tillsammans och delade på ett stort tvåfamiljshus. När min syster och jag hälsade på farfar tillbringade vi gärna mycket tid inne hos tant Elsa i hennes kök. Hon hade alltid en schal om håret, hårt åtdragen runt huvudet och med en knut i nacken. Tant Elsa var djupt troende, men alltid glad ändå. Jag skriver så, glad ändå, eftersom det var så jag tänkte som liten flicka. Att om man var religiös och medlem i Baptistkyrkan, så var man alltid allvarlig och log sällan. Men inte Tant Elsa. Hon skämtade hela tiden och skrattade hest. Hon satt aldrig ner. Alltid var hon i arbete. Med bakning av matbröd eller kanelbullar, matlagning, diskning, fönsterputsning, ge katten mat t.ex.

En gång många år senare, när hon var änka, var jag och min syster i hennes lilla lägenhet inne i stan och drack kaffe. Tant Elsa bad mig att ta ut kanelbullarna hon bakat, från kylen. Jag gjorde det och tyckte att det luktade lite underligt om bakverken. Tänkte inte vidare på det just då. När vi sen satte tänderna i bullarna spred sig en genomträngande smak av dill i gommen. Alla såg först förvånade ut. Sen brast vi ut i gapskratt och slukade de förunderligt smakande kanelbullarna. Jag tänkte att de nog måste ha legat i kylen ganska länge. Kanske ett betydelselöst minne, men för mig ger tanken på besöket hos tant Elsa varma känslor i magen.

 

Kollegan

Ida förmanade sig själv att strunta i kollegan. Vad brydde hon sig om henne? Inte ett skvatt. Det hjälpte inte. Johanna satt klistrad i hennes inre. Kropp och hjärna mådde lika illa. Hon kom inte ifrån de smetiga tankarna.

Den kvällen när Johanna, Ida och Aref skulle jobba tillsammans. Johanna kom alltid en kvart för sent. Akademiska kvarten tänkte hon kanske och brydde sig inte om oss, som fick jobba för tre. Men vi hade vant oss. Den här gången stövlade hon (jo, hon gick oftast omkring i brungröna gummistövlar) rakt förbi Ida, utan att heja på henne. Så sa hon till Aref:

"Hej Aref! Vad skönt att du jobbar ikväll, så att jag har någon att prata med."

Eller den gången när Johanna satt och stirrade rätt in i dataskärmen och brast ut i en räcka av gapskratt. Nu tänkte Ida, nu hade hon möjlighet att närma sig Johanna. Så hon sa:

"Vad du skrattar. Är det något roligt?"

"Ne... ej" sa Johanna utan att ta blicken från skärmen.

Kollegans giftiga kommentarer upprepades i Idas hjärna, om och om igen. Ända tills hon en dag utan att tänka rusade rakt ut i skogen. Mitt inne i den täta granskogen skrek hon så högt hon förmådde. Granarnas täta barr dämpade ljudet, men hon hörde fåglarnas skräckslagna pip och plötsligt vingslag. Vrålet hjälpte. Ett tag.

Bosses bloggtävling om bibliotek

Som vanligt ville jag få uppgiften slutförd idag torsdag. Möjligheten till ett besök på ett bibliotek imorgon eller lördag är inte så stor. Tyvärr vaknade jag i morse med en sprängande migrän. Efter några timmars vila hade det inte gått över, men jag cyklade ändå bort till det nyöppnade biblioteket. Skönt, jag hade vinden i ryggen. Det var bara att åka med. Biblioteket är egentligen inte nyöppnat utan har flyttat till ny adress. Jag hade inte mer än hunnit komma in och se mig om i lokalen när jag blev tilltalad av en medelålders man.

"Skulle du ha lust att komma med på ett möte som vi startar om tio minuter? Vi ska prata om populära böcker."
"Jaa... varför inte?"
"Du får en kopp kaffe och en kaka."
"OK."

Det tog en timme. Dock väldigt intressant att höra de bägge bibliotekariernas recensioner av populära böcker. En del hade jag redan läst, andra gjorde jag en anteckning om att köpa eller låna. Mötet gjorde att jag inte hann med att leta efter allt som jag hade tänkt. Så här långt kom jag:

A:

Om ni tittar noga efter ser ni mig...

 

 

B:Kurt Wallander:

 

Sen hoppar jag till F: Astrid Lindgren:

G: ABC-bok:

 

 

Ännu ett litet hopp, till

I: kvinnlig poet Iréne Svensson Räisänen (om namnet inte syns):

 

 

 

J: Memoarbok, manlig sådan, Lasse Strömstedt:

 

 

 

K: DVD. blev en dokumentärfilm:

 

 

 

L: Lars Lerins bok är helt underbar:

 

 

 

Din bok, Bosse, finns inne på Backa bibliotek, men dit åkte jag inte. Jag har som många andra ett ex i min egen bokhylla :-).

 

Sen de tre biblioteken. Blir kvalificerade gissningar:

1. Skara bibliotek
2. Halmstads stadsbibliotek
3. Simrishamn

 

 

That's it, folks.