Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

torsdag 14 maj 2020

Fatta galoppen


Om jag inte hade trott på att den som syndar får sona brottet antingen under detta liv eller i döden, genom att var tvungen att uppleva skärselden, hade jag sagt till Karin rakt ut vad jag ansåg. Nu vaktade jag min tunga. Antagligen skulle gud säga att eftersom jag tänker de här tankarna är mitt inre ett syndens näste. Men jag kan inte hjälpa det. Är jag helt förtappad? Tyvärr kan jag inte fråga någon kamrat i församlingen, om de eventuellt har upplevt samma sak. I sådana fall skulle jag bli förskjuten och för all framtid förbjuden att gå över tröskeln till kyrkan. Jag får hålla tand för tunga, eller vad det heter.

Jag anade att Karin ändå förstod vad jag tyckte om hennes utsvävande liv. Hon betraktade mig med den där blicken. Den blicken som jag lärt mig vad den betyder. Jag kan inte säga de orden heller eftersom jag då måste använda svärord och det får jag inte.

Det här är ohållbart. Jag behöver fundera på hur jag ska lösa problemet. Ju längre tiden går desto värre kommer det att bli. Hur ska jag göra för att få Karin att inse att hon måste flytta? Fatta galoppen hörde jag någon säga häromdagen. Det är vad jag vill, få Karin att förstå situationen.



10 kommentarer:

  1. Intressant och klurigt problem. Här verkar det vara list och tålamod som ska prövas. Gillar din beskrivning av hennes vånda här.

    SvaraRadera
  2. Som så ofta skulle jag vilja ha en fortsättning;) Du kan verkligen konsten att väcka intresset. Kram!

    SvaraRadera
  3. I den här situationen gäller det nog att inte förhasta sig eller så är det läge att accepter Karins livsval.

    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  4. Knepig situation du målar fram - man blir fortsatt nyfiken.

    SvaraRadera
  5. Fasiken så bra! Jag vill läsa vidare ju!!

    SvaraRadera
  6. Man vill alltid läsa mer, du väcker intresset på några rader!

    SvaraRadera