Maj

Hon lyssnade till det dämpade regelbundna dunket av sina egna steg. Axlarna riste till. Vinden var kylig. Under några sekunder ångrade hon sig, stannade abrupt, frestad att vända om. Men beslutet stod fast. Hon tog långa steg. Ännu längre än nyss. Hoppade över uppstickande rötter och stenar. Nu klafsade det om gummistövlarna. Naturen var vattendränkt. Hela maj hade det regnat mer än vanligt. Det knastrade till när hon klev på några tunna trägrenar. Hon svettades, tunna strilar rann utefter ryggen. Det kittlade på ett obehagligt sätt. Utan att bry sig om att stanna, knäppte hon upp jackan och lättade på halsduken som smet åt kring halsen. Blicken fokuserad framåt. Då upptäckte hon. Det blå. Där mellan tallarna. Några snabba sista steg. Sjön. Omgiven av klippor. Glitter i vattnet. Hon kastade av sig alla otympliga kläder. Stod där naken. Hon höjde armarna och böjde en aning på knäna. Gjorde sig beredd.