Till slut kom vakten
med några gulnade sidor rivna ur ett kollegieblock och en blyertspenna.
"Här har du. De är visserligen kladdade på förut, men du kan använda den andra tomma sidan. Jag stannar här och
kollar under tiden”, sa han. ”Du har femton minuter på dig.”
”Vad?”
”Så att du inte försöker
dig på något med pennan”, fortsatte vakten och nickade mot attiraljerna Brad
höll i handen. ”Dessutom har jag inte tid att stanna längre.”
”Vad skulle jag kunna
göra med det här?” sa Brad och höll fram kollegiebladen och blyertspennan.
”Inte vet jag. Men så
lyder ordern”, sa han och satte sig på en pinnstol som han ställt alldeles
invid cellen. ”Sätt igång. Femton minuter. Från och med ... nu.”
Brad snurrade flera
varv runt sig själv innan han till slut satte sig på britsen. Han pustade högt.
Slängde blickar på dumbommen utanför. I pallet snodde tankar runt som vingbrutna
duvor som dråsade ner från himlen. Helvete. Funkade inte. Han kollade taket i
en desperat tanke om att det kladdiga taket skulle hjälpa honom.
”Tio minuter kvar.”
Ugg... Vilken stress. Vad ska han få ner? Blir så nyfiken på fortsättningen!
SvaraRaderaJa man blir nyfiken. / Kslle Byx
SvaraRaderaProducera under en sådan press kan ge vem som helst skrivkramp. Undrar om det hamnar några ord på pappret?
SvaraRaderaHa en bra torsdag!
Ja, vad ska han skriva. Han måste ju ha tänkt ut något i och med att han fått papper och penna tänker jag.
SvaraRaderaJa vad ska hända? Hm ... funderar.
SvaraRaderaDu och din fantasi;) Och himla skönt att läsa något som inte handlade om Corona. Trevlig helg önskar jag dig och maken. KRAM!
SvaraRadera☺ Tack Louise. Visst blir man trött på allt snack om Corona. Ändå känner jag att jag måste följa med i snacket ☻.
Radera