Bakgrund: Jag arbetade under
en kortare tid på Volvo taxi (de hade en avdelning för alla volvoanställda som
åkte taxi kors och tvärs över landet och förstås mest i Göteborg). Jag upplevde
det som om vi som jobbade där befann oss allra längst ner på skalan. Kände mig
ofta som en person som man kunde ta ut sin frustration på. Ett arbetarpoem:
Volvo taxi god morgon
Jag ska ha en bil till Andra Långgatan 28, det är
bråttom!
OK. Vad heter du?
Efter att bilen har hämtat mig ska den hämta upp en
annan person
OK. Jag måste bara först få ditt namn för att hitta
ditt kundnummer
Sen ska bilen hämta upp ytterligare en person
Ljudlös suck
Ditt namn?
Det var tyst. Sen kom det hux flux i ett högt skri:
Britt Andersson!
Jag lägger in adresserna.
Men … vore det inte bättre att hämta upp person
nummer tre först och dig sist?
Nämen vänta här nu!
Det blir en mycket längre resa annars …
Vänta här nu sa jag! Det är jag som bestämmer och
hör sen!
Usch, såna där människor har man stött på en gång för mycket...
SvaraRaderaJobbigt. Känner igen.
SvaraRaderaGlömde skriva Kalle Byx på den anonyma. Har problem att logga in ibland.
SvaraRaderaDen sortens människor är bara så påfrestande...
SvaraRaderaHa en fin kväll!
Ja ingen jag minns med glädje men däremot rätt kul att berätta som en "rolig" historia ☺.
SvaraRadera