Blek

Berit blev förvånad över hur modernt Nairobi såg ut. Som vilken storstad som helst. Åtminstone på avstånd. Hon betraktade enorma arkitektoniskt trendiga byggnader blandat med lägre äldre hus. Bussen stannade vid ett hörnhus målat i vitt och klarblått. På skylten läste hon Ngara Riverside Lodge. Hon höll tummarna för att det skulle vara hyfsat bra. Rent och med en fungerande dusch. Det var en chansning de var medvetna om att de tog när de bokade dubbelrummet. Hon hade räknat ut att priset i kronor låg på ungefär 200 per natt. Chauffören log igen och hon kunde se mer av hans vita breda tandrader än hon behövde. Han drog ut deras resväskor ur bagageutrymmet.

”Så … hoppas att ni blir nöjda med er vistelse”, sa han och räckte över ett visitkort. ”Ring om ni behöver guide.”

Nu svettades hon ymnigt igen. Resväskan kändes så tung att hon undrade om hon packat ner tunga stenar istället för lätta sommarkläder. Trots hektiskt röda kinder såg Britta blek och trött ut.

Rummet var enkelt men de hade fått två sängar och slapp ligga i samma dubbelsäng. De kastade sig ner på varsin. Sängarna gnällde, gungade till och knakade olycksbådande. Bra att de ingen av dem kastade sig runt, runt på nätterna. Badrummet. Toalettstolen var placerad så att man fick tränga sig förbi handfatet för att nå dit. Tur att hon var hyfsat smal. Hon längtade som en tokig efter en dusch.

”Börja du”, sa Britta. ”Jag vilar en stund.”

Det fanns ingen handdusch, enbart en mojäng fastsatt långt upp på väggen. Den såg ut som en liten vit hårfön. Hon vred på kranen. Ljummet vatten i lätta kaskader.

Britta verkade sova. Berit tassade på lätta fötter för att inte väcka henne. Vederkvickt la hon sig på sängen.

Det knackade på dörren.

”Frukost!” hördes en mansröst utanför.