Caféet

Med lite tur lyckades Karin balansera brickan med Café Crème och assietten med en gigantisk kanelbulle och bana sig väg mellan borden utan att en olycka hände. Hon slog sig ner vid ett ledigt bord. Fanns bara ett enda kvar längst in vid väggen, i hörnet. Karin hatade det, att vara i blickpunkten. Att ana att de andra, som redan satt bekvämt tillbakalutade i sina stolar och smuttade på sina olika kaffe- och tedoningar medan de diskuterade senaste krisen med allvarliga miner, var fullt medvetna om hennes bryderier. Då och då brast de ut i skallande skratt, när någon sa något fyndigt, antog hon. Karin hajade till varje gång. Det gjorde ont i huvudet. Kaffet var gott och bullen smakade nybakat smetigt. Vid bordet bredvid hennes satt en ung kvinna med en kille i tioårsåldern. Utan att egentligen vilja det hörde hon deras samtal.

"Jag tror inte han fattar att jag inte vill vara hos honom."

"Är det så illa?"

"Mamma. Vad ska jag göra? Vad ska jag svara honom?"

Karin såg hur han lutade sig mot kvinnan och placerade sitt lockiga huvud mot hennes hals.

"Du får ta det lugnt. Närma dig honom lite i taget”, sa kvinnan och strök långsamt över hans ljusa hår.

"I så fall kan han ju dra in mig i bilen", sa han och satte sig käpprakt upp i stolen.

"Herregud."

Kvinnan stirrade på honom.

"Han pratar om dåligt beteende."

"Vad? Han har nog komplex."

 "Kan jag sms:a dig när jag kommer dit?"