Mats var så glad den dagen. Det var sommar och solen
sken. Mitt i semestermånaden juli och fönstret stod helt öppet mot
Slottsskogsgatan. Då och då hörde han bullret från de enstaka bilar som körde
förbi, bara några meter från honom. Han hade precis bryggt kaffe och hällt upp till brädden i en av sina vita muggar med påmålade snögubbar. Han gillade
mönstret. Hade han inget annat att titta på kunde han snöa in på gubbarna. Han
log åt sitt lilla skämt.
"Mats!"
Rösten kom från utsidan. Han kunde inte låta bli att
gå fram och se vem det var. Precis när han var framme vid det öppna fönstret och
fick syn på Hasses bleka nuna slog det honom. Jäklar. För sent.
"Hej", sa han mellan halvstängda läppar.
"Vänta lite", mumlade han och vände sig om.
"Men vad är det?" ropade Hasse.
"Vänta", skrek Mats med otålig röst och med ryggen
mot vännen. "Jag kommer."
Han tog några snabba steg och slank in i badrummet. Där låg de
på handfatets kant. De nya löständerna.
Räddningen...!!
SvaraRaderaFniss. Vilken tur han hann.
SvaraRaderaDen var bra :-)
SvaraRaderaBlir ibland så sur när jag ska kommentera med dessa alla bilder som man ska sitta och kryssa i *ler*
/kram <3
Vilket oväntat slut! Jättebra!
SvaraRaderaTotalt oväntat slut så där fick du verkligen till det :D
SvaraRaderaKram
Bra! Oväntat slut. Kul att han snöar in på sina snögubbar.
SvaraRaderaJättebra!
SvaraRaderaTack! Ja det var nära "ögat" :-)!
SvaraRadera