Britta trodde
länge att hon var en odugling. Vad hon än företog sig misslyckades hon, tyckte
hon. Britta såg bara en enda lösning i all sin oförmögenhet och det var att försvinna in i sig
själv. Både när hon var ensam och i grupp. Resultatet blev att när hon tog steget in i sin egen verklighetsfrånvända värld förvandlades hon till en grå mussla som ingen la märke till. Då kunde ingen tycka att hon gjorde fel i alla fall.
I fantasin var hon en helt
annan. Där var hon lycklig, framgångsrik och utåtriktad. En kvinna i karriären. Hon såg sig själv som
en parant rakryggad dam, klädd i en röd iögonenfallande dräkt komma körande i
en lika röd Jaguar E-type Cabriolet med det lockiga blonda håret lite lagom flygande
runt öronen. Alla i det lilla samhället stannade och tittade efter henne. Storögt
och med gapande munnar. Hon kunde höra dem ropa:
"Såg du?
Var det verkligen Britta? Det kan väl inte ha varit Britta?"
Så underbart att fantasin finns! ... både i text och liv
SvaraRaderagillar denna text jättemycket!
Åh, det känns klassiskt, det här, säkert många som kan känna igen sig. Jag gör det i alla fall. Vilken längtan du beskriver, sorgligt och bra.
SvaraRaderaTyvärr tror jag att många känner igen sig i denna situation. Att framstå som en person men egentligen vilja vara eller vara en annan...
SvaraRaderaKram och trevlig söndag!
Tack! Och önskar er en bra påskvecka!
SvaraRaderaDet känns hemma. Alltså intressant och fantasieggande. Efter genomläsningen spinner jag själv vidare och ler.
SvaraRaderaPåskkram Bosse
Kul Bosse att du läser! Och påskkram till dig!
Radera