Sådan kan hon vara ibland. Smickrar
bara för att bli omtyckt eller få vara med i gruppen. Hon hatar sig själv då.
Det är inte lätt för henne att vara inställsam. Hon är av en stolt natur, som
medvetet sträcker på ryggen och går med bestämda steg. Ibland när hon går längs
Kungsgatan ser hon sig själv som ett kvinnligt lejon. Ett lejon som skrider
fram över savannen med högburet huvudet medan hon betraktar omgivningen. Sen kommer hon på det och sjunker ihop en
aning. Det är förstås hannen, den stora, praktfulla hannen med den enorma hårmanen
som går ståtligt med straka ben. Honorna gör bara sitt jobb utan att be om beundran. Jagar blott
för att ungarna ska överleva.
Intressant och innehållsrik text på många vis!
SvaraRaderaBra skrivet! Jag gillar verkligen liknelsen.
SvaraRaderaTack znogge och GP! Glad Påsk!
SvaraRaderaDet låter motstridigt och komplicerat. Bra liknelse med lejonen, hur hanarna och honorna är.
SvaraRaderaMänskligt kanske? Tack!
Radera