Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 14 december 2016

Ordet


"Vad mig anbelangar", sa han.
Det snurrade till i hennes skalle. Vad skulle det betyda? Anbelangar? Hon tyckte genast att det var det fulaste ord hon någonsin hört. Vid närmare eftertanke; kunde ett ord vara fult? Den verkliga anledningen, tänkte hon, kanske snarare var att hon tyckte att han som person var motbjudande. Det oskyldiga ordet som inte skadat någon smittades ner av honom. Hans sätt att börja prata utan att först ha tuggat färdigt och sen svalt. Hon kunde se rester av potatissallad sitta kvar i hans mungipor och på tungan. Fast å andra sidan, ord var makt. Att kunna formulera en riktigt dräpande kommentar kunde stjälpa vem som helst. Ord var oskyldiga, bestämde hon sig för, ända tills en människa med en egen agenda använde till ett inte så oskyldigt syfte.
"Alltså, för min del kan man slopa julfirandet", fortsatte han.

7 kommentarer:

  1. bra, texten får mig att fundera! finns det motbjudande ord eller måste de alltid "göras" motbjudande..? intressant.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker helt klart att det finns ord som ger en viss känsla i positiv eller negativ bemärkelse. Vissa är neutrala men i ett sammanhang så förändras det.

    SvaraRadera
  3. Behövde bara läsa första meningen så kände jag motvilja mot honom. :-) Vissa ord är nog ändå laddade med känslor... nästan egenskaper, i min värld.
    Anbelangar... är ett slag maktord för mej, annars är det oftast personen ifråga som laddar orden, kanske med sitt kroppsspråk?

    SvaraRadera
  4. Jag får en känsla av att hon gärna vill fira jul, men att han inte vill.

    SvaraRadera
  5. Intressant att få ta del av era kommentarer!

    SvaraRadera
  6. Håller med foxy, jag gillar honom inte!

    SvaraRadera