Hennes blick fastnade vid fukten. Det blöta
spred sig snabbt, förgrenade sig. Plöjde mörka fåror i tapeten. Hon tyckte att hon
kunde höra hur väven brast. Väggen liknade till slut en enorm tavla. Motivet var
en upp och nervänd kontur av ett stort träd med massor av tunna kvistar. Hon
satte sig upp. Vad hade hänt? Något kändes alldeles galet. I det ögonblicket hörde
hon ljudet. Det högg till i mellangärdet. Det lät som om hon befann sig alldeles intill ett vattenfall.
Vattenläckor är inte kul. Väldigt bra skrivet!
SvaraRaderaOj! Det lät illavarslande...
SvaraRaderaDu kan skriva du med inlevelse och rikt ordat. Mycket bra och spännande.
SvaraRaderaÄr du frisk nu? Saknat dig/ kram
Tack för era kommentarer! Jo, Ljusletaren, jag är bättre men inte helt kurant. Jag har inte varit förkyld på fem år så nu blev jag det ordentligt :-). Kram från Ethel
SvaraRaderaAj då. Fint fångat.
SvaraRaderaBra skildrat.
SvaraRaderaVilken fasa att glömma att badkaret tappas på i övervåningen Bra!
SvaraRaderaJag ser allt framför mig, snart brakar taket ihop och hon blir genomsur att ett forsande vattenfall. Kanske trillar någon ner i hennes säng, rakt i famnen...
SvaraRaderaTack för er respons!
SvaraRaderaJa haha, Pia, något liknande hade jag tänkt mig.