Gården

Hon hörde toner utifrån. Elsa sprang fram till det öppna fönstret, lutade sig ut, sträckte på halsen och stirrade neråt. En man i en sliten svart kavaj och för stora byxor  drog en apparat på hjul framför sig. Precis i det ögonblicket kastade han en blick uppåt och fick syn på henne.

"God dag, min sköna", sa han.

Samtidigt tog han av sig sin kubbliknande hatt, gjorde en svepande rörelse med armen och bugade sig djupt.

"Vad vill min sköna höra? Jag har det mesta i musikväg."

"Vad är det för en mackapär?" ropade hon och pekade.

Hon kände sig stolt över att kunna ordet mackapär. Det hade hon precis lärt sig av far.

"Oh, vet ni inte det? Det här är ett positiv förstår ni min sköna. Ett musikinstrument. Bara att veva och toner flödar ut i luften. Som av bara farten."

"Vill du gå ner på gården, Elsa?"

Elsa vände sig om. Det var mor som stod bakom henne.

"Ja! Får jag det?"

"Visst och ta med dig den här."

Mor höll upp handflatan. Där i låg en skinande blank peng. Elsa tog den i handen, vägde den och slöt sen fingrarna runt den. Höll den hårt. Hon ville inte tappa den.